Färnamete

Under påskhelgen, närmare bestämt 10 april hade jag vägarna förbi Emån och tänkte därmed ta tillfället i akt och meta efter färna.

På plats vid ån var vattenståndet en aningens högt och fisket var trögt då ett flertal sträckor testades. Men med ett härligt vårväder och fåglarnas ivriga aktivitet vid ån kände man sig ändå välkommen.

På eftermiddagen lade jag ut mitt enkla bottentackel med en brödagnad krok på en fin och lugnflytande plats. På sträckan har jag förr fått en del färna men ingen större. Någon kilometer nedströms fick jag min första färna som precis klättrade över 2 kg. Den färnan var en stor fisk på den tiden och då fanns det inte så många som specialiserade sig på just färna. Idag är det fler som metar färna och antalet utövare ökar för varje år. Färnorna har dessutom blivit större till metarnas stora glädje.

Nästan omgående efter utlägget signalerade spötoppen hugg genom att linan slackade. Krokningen satt och fisken gick tungt i mitten av ån och det kändes som det kunde vara en lite större färna då den simmade uppströms med tunga knyckar. Fisken kunde ledas in i håven och visst var en klart godkänd färna, 59 cm lång men av det tunnare slaget. Årets första färna vägdes till 2400 gram och säsongen kunde inte ha börjat bättre. Fisken återutsattes kort därefter och luften blev snabbt kallare då solen började gå ner. En härlig vårdag vid Emån var till ända.

Färnan som förgyllde vårdagen vid Emån.

Rapport av:
C-J Månsson