Fiskevård 1

Fiskevård del 1. Olika sjötyper Av: Carl-Johan Månsson

Fiskevård är ett omfattande begrepp och syftar till att förbättra fiskens miljö och att skapa ett hållbart nyttjande av vatten och fisk. Det kan handla om utsättningar av fisk, bevarande av arter, förbättra vandringsvägar och undersöka påverkan av miljögifter. Man strävar efter att göra fiskens miljö så naturlig som möjligt. Under första hälften av 1900-talet bestod fiskevården främst av fiskutsättningar för matfiske. Numera handlar det främst om att återställa och förbättra sjöar och vattendrag p.g.a. den negativa miljöpåverkan många vatten drabbats av. Med kunskap om olika arter och dess miljö de lever i kan förbättringar göras. Provtagningar görs av vatten och fisk för att kunna mäta förändringar som skett i vattnet. Det är dessa provtagningar som sedan ligger till grund för fortsatt arbete. Fiskeriverket, Länsstyrelser/kommuner, Sportfiskeförbundet, högskolor/universitet, fiskevattenägare och fiskeklubbar är några av de aktörer som arbetar med fiskevård i Sverige.

Fiskbiologi handlar om kunskaper om fiskens biologi, alltså hur den lever, vilka krav den ställer på sin miljö, vad den äter, dess reproduktion, hur den vandrar mm. Detta är mycket viktigt för att kunna utföra rätt fiskevårdsinsatser. Vid arbete med vatten och fisk är det viktigt att förstå hela dess ekosystem och hur det är uppbyggt. Sportfiskaren kan lära sig mycket genom att ha lite grundläggande kunskaper om olika vattenmiljöer och fiskarters biologi.

Man brukar göra indelningar av olika sjötyper efter deras näringsstatus. Det är då främst vattnets innehåll av fosfor man mäter.

Variabler man undersöker för att bedöma ett vatten är:

· pH som är ett mått på vattnets vätejonskoncenration. Om värdet är över sju klassas det som basiskt och om värdet är under sju klassas det som surt. · Alkalinitet är ett mått på hur bra buffringsförmåga vattnet har mot surt nedfall. · Konduktivitet är ett mått på vattnets ledningsförmåga. · Färgtal som främst indikerar hur mycket humus det finns löst i vattnet, alltså dött organiskt material. · Turbiditet är ett mått på hur grumligt vattnet är och består av mängd växtplankton och grumling från tillrinnande vatten. · Siktdjupet bestäms med en siktskiva och bestämmer solljusets genomtränglighet i vattnet och därmed hur stor del av vattenmassan som har nettoproduktion av syre. · Totalfosfor i vattnet i form av löst och bundet fosfat. · Syrehalt

Utifrån dessa kemiska och fysikaliska variabler kan man bestämma en sjötyp. Det som bestämmer vilka vattenvärden en sjö har är sjöns höjd över havet, den omgivande markens beskaffenhet, tillrinning och mänsklig påverkan. De olika typer man klassar sjöar efter är: oligotrofa, dystrofa, mesotrofa och eutrofa.


Siktdjupet mäts med en siktskiva som sänks ner i vattnet. Det djup där skivan precis är synbar är siktdjupet i meter.



Syrehalt/vattentemperatur mäts med ett elektroniskt instrument.


Oligotrofa sjöar är näringsfattiga och har ofta ett klart vatten. Omgivningen är ofta blockrik och kuperad. I försurningsdrabbade regioner(t.ex. Västra Götaland, Småland) är dessa sjöar ofta påverkade av försurning och har kalkats. I de större sjöarna med större djup hittar man ofta den pelagiska fiskarten siklöjan. Detta är en bra bytesfisk för predatorer som t.ex. gädda. Vill du fånga en storgädda är det denna typ av sjöar du skall söka efter då gäddan får en bra tillväxt då de äter siklöja. I och med den ringa näringsgraden i vattnet blir födomängden begränsad och det i sin tur gör att fisksamhället är litet. Ofta kan man hitta stor mört och abborre i dessa vatten då de inte har så stor konkurrens av andra fiskar utan kan tillväxa snabbare. Är vattnet försurat kan reproduktionen för vissa känsliga arter slås ut. En indikatorart är mört som är bland de känsligaste. Om vissa mörtar klarar sig kan de växa sig mycket stora p.g.a. de små bestånden av fisk. Detta gäller även för övrig karpfisk. Även storbraxen kan hittas i försurade sjöar. Mycket tydligt är att vid startad kalkning av dessa vatten kan åter reproduktionen fungera och storfiskarnas vikter minskar. Karaktärsarter i denna sjötyp är röding och lake. Nya vatten med stor lake finns att upptäcka för pionjärer… Lokala exempel runt Hultsfred på denna sjötyp är Stora Hammarsjön och Hesjön.

I den dystrofa sjön är vattnet brunfärgat av alla humusämnen som transporteras via tillrinning. Humusämnen kommer från jordtypen podsol som finns i barrskogar. Jorden har svag buffringsförmåga så ofta är vattnet i denna sjötypen surt. Sjön kännetecknas även av liten primärproduktion och ofta av gles växtlighet. I denna sjö är fisksamhället artfattigt och fiskbiomassan liten. Ändå kan man hitta sjöar i denna kategori som är intressanta ur sportfiskesynpunkt. Ruda och abborre är arter som är tåliga mot surstötar och dessa arter kan växa sig stora p.g.a. liten konkurrens. Småsjöar med starkt brunfärgat vatten kan innehålla ett "tusenbröderbestånd" av abborre där någon individ lyckas gå vidare i näringskedjan och äter småabborre. Den kan då växa sig upp mot storfiskvikt! Brunvattenssjön är helt klart en underskattad sportfiskesjö som kan hysa jättefiskar av ett flertal arter… Lokala exempel är de båda karpsjöarna: Färgsjön och Stockebrogöl.


En rudasjö i Värmland. Ett vatten där många storrudor fångats genom åren. En typisk dystrof sjö med mörkt vatten och omgivande barrskog.


Den mesotrofa sjön är måttlig näringsrik och en vanlig sjötyp. Den har högre primärproduktion och ett fisksamhälle som är större och mer varierat. Stränderna är fastare än hos den dystrofa sjön som ofta har gungfly. Växtligheten i sjön varierar starkt efter djup och bottenförhållanden och i och med detta får man koncentrationer av fiskar i olika habitat. Allt detta efter vad de kräver i sin miljö t.ex. födotyp. Denna sjötyp innehåller stora mängder fisk och bytesdjur: från plankton(växt- och djurplankton) till panktonätare(mört) till predatorer(gädda). Det kan vara stora fluktuationer i rekrytering av ung fisk som ökar i populationen. Det kan bero på klimatet under lektiden, alltså vattentemperaturen men även viktiga faktorer så som vattenföring och predation på ägg och yngel. Vanliga fiskarter i den mesotrofa sjön är karpfiskar så som mört, braxen, björkna och sarv. Den stora mängd av bytesfisk gör att gös och gädda kan växa sig stora till predatorfiskarnas förtjusning. Om du utforskar en stor mesotrof sjö riktigt noga så fångar du tillslut en 10-klubbsgädda. Även sarven är en art som är värd en satsning i denna sjö… Lokala exempel är sjön Hulingen som är ett exempel på en mesotrof.

Eutrofierade- starkt näringsrika sjöar ligger ofta utsatt för mänsklig aktivitet i form av jordbruk och "gödslas" av omgivande marker. Produktionen i vattnet är mycket hög och siktdjupet oftast bara några få decimeter. Vattnet har ett högt pH värde och innehåller mycket föda för fisken. Växtlighet i form av vass och flytbladsväxter är stor och då detta skall brytas ner under vintern blir det ofta syrebrist. Vissa arter klarar syrebrist bättre och överlever. De mest tåliga är ruda och sutare som kan växa sig stora i en sjö som utsätts för syrebrist med jämna mellanrum. Många av de bästa fiskevatten för karpfiskar i Sverige tillhör denna sjötyp. Även gädda och ål trivs. Det finns många småvatten i denna sjökategori som ännu inte upptäckts av metare…


En starkt eutrofierad sjö utanför Göteborg. Siktdjupet var endast 0,5m!


Det var lite grunder i hur man bestämmer olika sjötyper och vad som karaktäriserar dessa. Med ett tränat öga kan man avläsa mycket på ett vatten endast genom att se på det. Vill du läsa mer om fiskevård kan jag rekommendera boken Ekologisk fiskevård, utgiven av Sportfiskarna.


En storgädda är en värdefull fisk i alla sjötyper och kan hittas i många typer av vatten. Gäddan upprättar en balans av byten som är viktigt i sjöarnas näringskedjor.


I nästa del av Fiskevård tas det strömmande vattnet upp. Håll ut…

Ordlista Miljögifter: Giftiga ämnen som släpps ut i naturen av människan och som förr eller senare når vattendrag. Kan vara försurande ämnen som svavel. Kvicksilver och PCB är betydande gifter från industriprocesser. Pelagiska: Fiskar som lever i den fria vattenmassan t.ex. siklöja, nors och sill. Predator: Rovfiskar som äter fisk. Den mest klassiska predatorn är gäddan Indikatorart: Om arten finns betyder det att miljön är på ett visst sätt. Kan vara mört som är känslig för lågt pH eller växtarter som kräver en viss mark/jord. Humusämnen: Dött organiskt material från jorden. Buffringsförmåga: Markens möjligheter att neutralisera det sura nedfallet. Barrskogar med kuperad bergsmark har tunt jordlager och låg buffringsförmåga. Fiskbiomassan: Den totala fiskvikten i sjön. Surstötar: Kan ske på senvintern/våren då smältvatten rinner ut i vattendragen och sura ämnen följer med. Tusenbröderbestånd: Små abborrar som stannat i växten p.g.a. hög konkurrens och liten födomängd. Gungfly: Sumpmark Habitat: Plats inom ett begränsat område. Fluktuationer: Variationer Rekrytering: Överlevande yngel som kommer att läggas till populationen. Population: En grupp av fiskar inom en art inom ett avgränsat område. Produktion: Andel vattenväxter och växtplankton. Primärproduktion: Växter och växtplankton bildar syre genom fotosyntesen av solenergi, vatten och koldioxid. Flytbladsväxter: Ex: näckrosor och nate.