Fiskevård del 7

Försurning – aktuellt än idag.
Nu var det ett bra tag sedan det tillkom artiklar till serien Fiskevård så därför är det dags att damma av mapparna i datorn och presentera ännu en del. Denna sjunde del kommer att handla om försurning. Den kommer inte att ta upp de ganska invecklade kemiska processerna i försurningens olika stadier utan omfatta mer grundläggande om hur sjön och fiskbeståndet påverkas. Ibland känns det som om detta miljöproblem har fallit lite i glömska efter 80-talets heta miljödebatt. Men ämnet är aktuellt än idag då många sjöar måste kalkas för att bibehålla den biologiska mångfalden.

Fångsten i ett provfiskenät avslöjar mycket.

”Surt” regn.
Försurningen är som de flesta vet ett svårlöst och trist kapitel i den svenska miljövården. Till att börja med några rader om vad försurning är. Det är främst svaveloxider från kol- och oljekraftverk och kväveoxider från trafiken som orsakat problemen. Surt regn transporteras luftvägen över landsgränserna och skapar problem för många vattenlevande organismer då det når sjöar och vattendrag. Hur det sura nedfallet påverkar beror på sjöns geografiska läge, nederbördsmängd i området och omgivande mark. De vatten som är känsligast för försurning är sjöar vars omgivning består av svårvittrad berggrund så som granit och gnejs och där marktäcket är tunt. Omgivningen vid dessa vatten består ofta av barrskog vilket i sig har en försurande effekt. Dessa sjöar har låg buffringskapacitet (alkalinitet) vilket är ett mått på hur bra vattnet neutraliserar de sura ämnena. Ett neutralt vatten har pH 7.

Rom och yngel är känsligast.
Bland de sedan länge värst drabbade områdena är Västsveriges inland och småländska höglandet. Trots att den sura nederbörden har minskat över landet så kvarstår problemet i många vatten. Det positiva är att många vattens buffringsförmåga har börjat stiga men utan kalkning som sker med båt och flyg skulle de snabbt försämras. Ofta är det höga flöden i samband snösmältning eller omfattande regnperioder som gör att fisk får problem. Om detta infaller i samband med lektider kan detta innebära att leken misslyckas. Ett mål som man har med kalkningen är att vattnets pH-värde inte ska understiga 6.

Mört är en indikator.
Förutom direkta mätningar av vattnet (pH och alkalinitet) finns det en metod som man använder sig av vid uppföljning av kalkade sjöar och det är nätprovfiske. Med ett nätprovfiske, som utförs på ett standardiserat sätt för att kunna jämföra sjöar, kan man ta reda på om fiskbeståndet påverkats negativt. De nät som används har tolv olika maskstorlekar för att kunna fånga olika storlekar och på så sätt kan man undersöka hur fiskens reproduktion lyckats tidigare år. Mört är en av våra känsligaste fiskarter och skulle den ha minskat eller försvunnit kan man misstänka försurningsskador. Ovanligt stora fiskar i vattnen kan betyda att försurningen slagit ut mycket fisk och de få som klarar sig kan växa utan konkurrens. Karpfiskar såsom sarv och mört är känsligare än abborre, gädda och öring. Reproduktionen hos mört och sarv blir störd redan då pH understiger 6 medan abborren, gäddan och öringen påverkas runt 5,5. Kräftor får problem då pH understiger värdet 6 medan ålen, som är en av våra tåligaste fiskarter, klarar pH ner mot 4. Rom och de yngsta fiskstadierna är känsligast vid lågt pH. Yngel och större fisk kan även drabbas av metallförgiftning där aluminium är ett av dessa ämnen som drabbar fisk vid lågt pH. Höga aluminiumhalter kan göra att fiskens syreupptagning försvåras.

Vissa arter är förlorare, andra vinnare.
Försurningen påverkar inte bara fisken utan i värsta fall hela vattnets ekosystem. Eftersom många organismer lever sina liv kopplade till omgivningen och till andra arter kan försurning innebära indirekta negativa konsekvenser. Vattnet kan bli mer näringsfattigt och arter som är beroende av en viss föda kan försvinna. Arter som klarar surt vatten bättre kommer att dominera och vattnet blir allmänt artfattigare. Några vinnare är arter som buk-/ryggsimmare, trollsländelarver, vitmossa och insektsätande sjöfåglar. Förlorare är dagsländelarver, karpfiskar och fiskätande fåglar. Men även små viktiga planktongrupper som cirkulerar näringen försvinner. Det är detta bl.a. som bidrar till att vattnet blir näringsfattigare.

Läs mer…
Via denna länk kan ni läsa en liten artikel i Hallandsposten där författaren genomförde provfisken i Halland under sommaren:
Länk!

Av: Carl-Johan Månsson