Holma

Artikeln publicerades i Svenska Karpklubbens årsbok 2005/2006
Av: Carl-Johan Månsson

Äntligen stod jag vid den vackra Holmadammen på Hisingen norr om Göteborg. Det doftade landsbygd trots närheten till storstaden. Överallt runt vattnet var det skir grönska och i hagen gick hästar och betade av det saftiga gräset. I den mest vegetationsrika delen av dammen jagade tärnor efter flygande insekter över vattenytan. Sist jag var på plats vid dammen var i augusti då jag tog en långtur på cykel. Redan vid det tillfället hade dammen gjort ett starkt intryck och ett par fina karpar hade visat sig. Mina planer var att fiska redan samma höst men tiden lyckades hela tiden slita sig till något annat för tillfället viktigare.
Det var åter vår och suget var som vanligt stort på premiären för årets karpsäsong. Planen var sedan mitt senaste besök redan klar. Jag valde att fiska på en relativt ofiskad plats för att försöka gå emot strömmen en aning. Fiskekort var bokat från kl 00.01 samma natt så jag hade gott om tid att förbereda platsen inför morgonen. Bland all den täta vegetation i dammen dominerar nate som gör det svårfiskat på många platser. Efter att ha lodat botten på ett par naturligt fria ytor utan växtlighet hittades ett par intressanta fläckar. Botten var lite hårdare på dessa fläckar. Jag visste sedan tidigare att man kan hitta sådana små, heta fläckar bland kraftiga natebestånd. Jag passade på att mäska lite inför natten med lite feedermäsk och några boilies.

Även Mikael Johansson hade anlänt för att spendera en vårnatt vid Holma. Han tog plats på andra sidan av dammen och för att invänta natten gick jag runt till honom för en pratstund. Mörkret sänkte sig över dammen och det var dags för mig att lägga ut mina två spön jag tänkte använda. Det var inte lätt att få ut betena i de små gluggarna i mörkret men tanken var ändå att lägga om dem i gryningen. Jag använde två spön med lätta inlinesänken från Korda och långa tafsar mellan 40-50 cm. På båda tacklen satt popups som skulle sväva en decimeter över botten. Som krokbeten valdes ett par starkt färgade beten. Boilies, mäsk och dipper som jag valde att använda skulle fått vilken ”gottegris” som helst att dregla. Om fisken skulle gilla det lika mycket som jag själv hade de troligen simmat in i karphåven som var placerad i strandkanten…
Med de två betena ute lade jag mig under mitt shelter för lite sömn. Förhållandena, platsen och betena kändes riktigt hett. Det tog en bra stund innan jag somnade då det var länge sedan jag kände mig så exalterad. Tänk vad ett nytt vatten kan betyda. Morgonen kom och trött lade om mina spön i samma gluggar mitt bland vegetationen. Klockan närmade sig sex. Fukten gjorde det en aning kyligt i luften. Jag kröp ner i sovsäcken igen men hann bara lägga mig tillrätta innan larmet på mitt högerspö drog igång. Där satt den!! Direkt i krokningen gick en större fisk upp i ytan och rusade åt vänster mot mitt andra utlagda bete. Drillningen blev tuff och flera gånger fastnade den tunga fisken i den täta naten. Jag lade ytterligare kraft på spöt och tillslut fick jag kontroll över fisken. En stor spegelkarp gick lite senare i håven. Hårdare och segare växtlighet hade jag knappast varit med om tidigare. När lugnet åter infunnit sig kunde jag ännu en gång konstatera att min grova huvudlina hade räddat mig ännu en gång. Vågen stannade på 11,5 kg och min första Holmakarp var ett faktum. Mikael kunde en aningen besviken konstatera att nattens fiske hade varit lugn för hans del. Han hjälpte mig att fotografera den mäktiga spegeln.

Dagen ägnades åt att vandra runt lite längs dammen för att få mer koll på bottenförhållanden och försöka lokalisera någon karp. Jag provade att flötmeta lite utan resultat. Som vanligt lyckades jag bli blöt till midjan då jag skulle passera ett sankt parti vid dammen. Att man aldrig lär sig. Som tur var hade ett par extra byxor åkt ner i packningen. Sista natten blev kall och blåsig. Jag blev tvungen att gå upp mitt i natten och stadga upp mitt shelter för att det inte skulle blåsa iväg. När morgonen kom och vinden lagt sig något fick jag några timmars välbehövd sömn. Morgonen var lugn utan någon aktivitet.
Dagen blev blåsig och eftersom min skjuts hem inte skulle anlända förrän senare under kvällen lät jag betena ligga i. Under dagen hade jag flera ”skumma” pip på larmen och tankarna gick åt linebites. Under eftermiddagen brakade det loss. En konstant ljuvlig ton i larmet på mitt andra spö med en popup. Efter en kort, hård fight gick en stor spegel i håven. Utvadad till knäna såg det ut som en fin fisk. Jag skrattade högt för mig själv och tänkte: otroligt vilket vatten. Spegeln vägdes till fina 12,5 kg och mycket lycklig fick jag hjälp med fotografering av en annan karpmetare som anlänt under eftermiddagen. Jag svävade på moln…

En grym fiskehelg kunde summeras. Mitt bästa karpfiske någonsin och det i ett för mig helt nytt vatten. Troligen kom jag helt rätt i tiden, vilket också är en viktig faktor och med en i förväg planerad fiskestrategi blev det succé. Man måste våga testa de teorier man har och tro stenhårt på dessa. Ibland funkar det, ibland inte. Men då förhållandena stämmer tror jag att man lyckas bättre med en genomtänkt plan för det vatten man fiskar i.

Men hur ska man ställa sig till vattnet efter ett sådant premiärpass. Holmadammen ska inte vara något lättfiskat vatten. Det enda rätta är att ställa sig till fisket som det hela sammantaget är: Karpfiske är så mycket mer än att fånga karp: Med våren som har kommit tillbaks och dammen skiftar i tusen nyanser av grönt. Betande hästar i hagen och doften av frisk gryning åter gör sig påmind. I en enkel och vacker tillvaro med en sak som upptar tankarna: karpfiske.
Nästa vår är jag tillbaka vid Holma. Om jag blankar spelar ingen roll. Jag har upplevt Holmadammens charm och potential.