Sutarmete

Mete efter sutare- ett fiske för morgonpigga

Av: Carl-Johan Månsson, SFK Kroken



Tyvärr hör man inte till den morgonpigga skaran av metare. Ändå är metet efter sutare en av mina favoritfisken. Sutaren är en av våra vackraste fiskar med dess gyllengula färg och de rubinröda ögonen. Den lever ett lugnt och behagligt liv nära botten i skydd av näckrosor och kolvass. Väl på kroken är det en riktig kämpe som med kraft av den stora stjärtfenan ofta rusar in bland växter för att undkomma håven.

Sutaren med det latinska namnet Tinca tinca hittar man de flesta vatten i södra Sverige. Dess naturliga utbredning är söder om Dalälven. Man hittar den i varma och näringsrika sjöar som innehåller dy och sandbotten och rik växtlighet. Den odlades ofta förr i tiden som matfisk och har spridits genom utsättningar i många vatten. Den är nära släkt med karpen och rudan. Det är en mycket tålig fisk och är en av de arter som klarar låga syreförhållanden bäst. Sutaren äter mestadels från botten där den hittar mygglarver, maskar, snäckor och musslor. Som svenskt rekord står en sutare som vägde 5,076 kg. Den fångades i Antorpasjön, Halland.

Sutare som väger mellan 1-2 kg kan man hitta i de flesta vatten. Vill man fånga större sutare än så får man leta betydligt mer. Bra faktorer att följa är avsaknad av braxen i vattnet. Vattnet ska även innehålla stora kolvassar och ett bestånd med sarv. Dessa faktorer stämmer bra in på det vatten där jag har metat mest sutare. Det vattnet är Svärdtorpssjön vid Österbymo. Sutaren på bilden ovan kommer från detta ljuvliga vatten.

När man väl har hittat ett lämpligt vatten gäller det att kunna få sutaren att nappa. Bra metoder att använda är bottenmete eller flötmete. Eftersom sutaren äter den mesta födan från botten är det därför på eller strax ovanför botten man ska placera sitt bete. Vilken metod man använder är en smaksak. Bottenmete har den fördelen att elektroniska larm kan användas och metet blir således inte fullt så ansträngande som flötmetet under längre fiskepass. Å andra sidan bjuder flötmetet på mer visuellt fiske. Man ser vad som händer på platsen. Det kan vara sutare som är inne på metplatsen och äter och bubblor stiger till ytan. Platser att meta på ligger ofta i anslutning till vegetation. Kan man hitta naturliga rena luckor utan växter kan det vara ett bra ställe. Det går även att röja sig en metplats i växtligheten. Man kan vada ut i vattnet och röja för hand eller använda sig av en kratta som kastas ut och drar upp växterna. Att röja en plats har även den fördelen att en massa smådjur lossnar från växterna och lockar sutarna till platsen. Bra platser att leta efter är ställen där bottenstrukturen ändrar sig. Det kan vara branter eller fläckar med hårdbotten. Ofta patrullerar fisken mellan sådana platser vid födosök. Hittar man fläckar med sand-grusbotten med stora dybottnar runt kan det vara bingo.

Det finns en mängd bra beten att använda vid mete efter sutare. Det kan vara mask, majs, maggot, boilies samt olika nötter och bönor. En av mina egna favoriter är den klassiska daggmasken som fungerar i de flesta vatten. För att locka sutaren till platsen kan man mäska. Det gör man genom att lägga ut beten på platsen under en kortare eller längre tid före fisket startar. För att locka sutaren snabbt till platsen kan olika ströbrödblandningar med olika söta tillsatser användas. Majs är suveränt att mäska med. Vanlig burkmajs funkar ypperligt och kan kastas ut som det är eller blandas i ströbrödet. Har man mäskat ett par dagar innan fisket ökar chanserna till bra fiske. Ofta ser man sutaren runt platsen då man har mäskat. Växter som rör sig är bra tecken. I vissa vatten är det även vanligt att man ser sutaren rulla i ytan. Man kan då se ryggfenan eller stjärtfenan uppe i ytan.

Var rädd om sutarna du fångar och hantera dem varsamt. Ofta är det små, gamla bestånd som är känsliga för fisketryck. Väg därför sutaren i ett speciellt vågnät eller en rymlig plastkasse som fuktas ordentligt innan fisken läggs i. En knutlös håv som är tillräckligt stor skall också användas. Något mjukt underlag att lägga fisken på under landvistelsen och avkrokning är bra att ha. Man kan använda t.ex. ett dubbelvikt liggunderlag. Och glöm ej att fukta händerna innan du tar i fisken. Släpp sedan tillbaka dessa skönheter. De behövs i vattnet lika väl som mörten, abborren och gäddan.

Detta var en liten introduktion till sutarmetet. Det finns idag en oändligt massa tekniker för att meta sutare. Det mesta lär man sig ändå ute vid vattnen. Man tolkar olika signaler och översätter dem till det egna fisket. Många gånger är det enklaste det bästa. Det är såklart så att ju mer tid man lägger vid vattnet desto mer erfarenhet får man. Det gäller att tänka som fisken. Lätt att säga men det ligger faktiskt rätt mycket i det.

Gör nu som jag- upptäck sutarmetet. Offra en natts sömn efter dessa vackra fiskar. Sen om sutarna väger 1, 2 eller 3 kg spelar kanske mindre roll. Njut av naturens bildspel då natten övergår till morgon. Du kommer garanterat inte bli besviken.