Fiskevård 6

Fiskevård del 6. Vad äter fisken?

Av: Carl-Johan Månsson




Vet du vad det här är för djur? Om inte hittar du svaret längst ned.


Vet du som sportfiskare vad fisken äter naturligt? Kanske du bara känner till att fisken äter olika insekter som lever i vattnet. Fisken kan vara väldigt selektiv i sitt val av föda och har ofta en mängd olika födotyper att välja på. Beroende på fiskartens födonisch (som kan ändras allteftersom fisken växer) och tid på året kan de välja på föda så som djurplankton, insektslarver i vattnet/vuxna insekter på ytan, rom, småfisk, grodyngel, musslor och kräftor mm. Enligt den klassiska födovalsmodellen ska fisken välja den föda som ger mest energi under minsta möjliga tid. Man brukar förklara modellen genom att fisken bör välja byten med högst värde av kvoten r/h, då r är kilokalorier och h är hanteringstid. Modellen går dock inte applicera direkt till fiskens naturliga miljö då fisken har en inlärning kring olika födotyper, men som med alla modeller inom biologin hjälper den oss att förstå samband. Fisken kan alltså lära sig att hantera vissa byten snabbare och på så sätt minska hanteringstiden. En del fiskar är specialister i fråga om födovalet och en del är generalister. Gäddan är en specialist inriktad på fiskbyten och mörten är en generalist som tar allt från djurplankton till bottendjur. Fiskar är visuella predatorer och använder till stor del synen då de letar föda. Bland deras byten kan man hitta en mängd olika anpassningar för att minska deras predationsrisk. Det kan handla om allt från att göra sig genomskinlig, olika kamouflage till att göra migrationer (förflyttningar bort från fisken) och att vara aktiv då fisken inte är det.

Fisken uppvisar en stor plasticitet vad gäller habitat och födoval. Miljön är hela tiden i förändring och födan är ofta klumpad till vissa platser. Hur de utnyttjar en födoplats övervägs i förhållande till den egna mortalitetsrisken. Alltså gäller det för fisken att utnyttja ett habitat som ger skydd som minimerar att en predator tar den och att den samtidigt hittar så mycket föda så den får energi för tillväxt och reproduktion. Detta gör att vi så ofta hittar fisken koncentrerade till vissa platser. Därtill kommer konkurrensen om födan från egna arten och från andra arter. Fisken gör hela tiden dessa övervägningar då miljön ändras, både under dygnet och under olika årstider. Om födan med högst r/h hittas allt mer sällan (kanske beroende på att andra fiskar äter samma slags föda eller av abiotiska faktorer som kan vara minskad vattentemperatur) kan fisken välja andra byten som ger mer energi totalt sett även om de tvingas förflytta sig och leta efter födan. Fisken gör ofta vandringar till nya födoplatser. Kanske du har fångat fisk på "ovanliga" platser ibland. Det kan ha varit fisk som letar efter nya födoplatser. Om man fiskar i ett vatten ofta kanske man kan lära sig hur fisken rör sig mellan olika födoområden och placera sitt bete i dessa "vandringsstråk". Platser runt uddar och vegetationskanter är säkra kort för att stöta på fisk. En plats som jag metat mycket sutare på i en liten sjö i Östergötland bedömer jag fungera på detta sätt. Platsen är i motsats till många andra platser gles på vegetation och har en hårdare botten. På båda sidor om platsen är det grundare, mer vegetation och den naturliga födomängden är säkert större. Platsen har gett många trekilos fiskar och är säkert bra just av den andledning att de stannar upp vid betena då de gör vandringar mellan delarna i sjön.

I fisket kan man ha nytta av att veta vad fisken äter och vilka habitat de föredrar. Det en kombination av en mängd faktorer som fisken väger in vid platsval, bl.a. födomängd och skydd. Alltså är det ingen garanti att fisken står där det finns mest föda för tillfället, men ofta är de inte långt borta. Men vad är det då som gör att det finns mer föda på vissa platser än andra? De mest avgörande faktorerna är näring, ljus, temperatur och syrehalt. I sjöar hittar man den mesta födan för fisken i litoralzonen (strandzonen) i det grundare vattnet. Där hittar bottendjuren skydd i växtligheten/bottensubstratet och föda i form av växtdelar, plankton och andra bottendjur. I litoralen lägger de flesta fiskarter sin rom och dessa delar har en viktig funktion som yngelkammare. Runt makrofyter som växer i de grundare delarna är ofta förhållandena de rätta för många djurgrupper. Växterna avger syre som hela sjöns ekosystem är beroende av. Makrofyterna tar upp näring via sedimentet som kan omsättas vidare av alger och växtplankton. Växtplankton är föda för djurplankton som i sin tur drar till sig fisk. I littoralen lever en stor del fragmenterare som äter av nedbrutna växtdelar. Viktiga fragmenterare i sjöar är nattsländelarver och sötvattensgråsuggor. I strandzonen lever även en stor del predatorer som t.ex. trollslände- och skalbaggslarver som lätt upptäcks av fisken och betas ned hårt. Utanför strandzonen blir bottensubstratet finare och man hittar filtrerande bottendjur som kan vara musslor och fjädermygglarver.


Hoppkräftor (Copepoder) är mycket viktiga som fiskföda. Lever fritt i vattnet och filtrerar plankton. Finns i alla vatten.



Hinnkräftor (Cladocer) t.v. och Hjuldjur (Rotifer) t.h. Hinnkräftor är många fiskars favoritdjur plankton då de blir stora- upp till några mm. Kända släkten är Daphnia och Bosmina. Observera äggen i Hinnkräftan som är s.k. vilägg. Dessa ägg produceras då miljön förändras. De sjunker till botten och kläcker först då miljöfaktorerna är de rätta. Äggen kan "vila" i många år innan de kläcks vilket är en anpassning av evolutionens gång. De är inte dumma smådjuren!



Fjädermygglarver (Chironomider) lever på de mjuka sedimenten där de filtrerar vattnet på föda. Tål låga syrehalter då de kan innehålla hemoglobin som färgar dem röda. Karpfiskarnas favoritkäk.



Klotmusslor är bra föda för många fiskarter.


Åar har liksom sjöar gradienter vad gäller bottendjurens sammansättning och bland det mest väsentliga som bestämmer vilka djur som trivs på en plats är växtligheten runt vattendraget. I en känd modell som kallas RCC (River Continuum Concept) beskrivs bottenfaunasamhället i en å efter vattendragets bredd och växtlighet. Högst upp i de små källflödena lever en stor del fragmenterare: bäckslände- och nattsländelarver som lever av den stora mängd löv som faller ned i vattnet. Längre ned i systemet övergår sammansättningen till en större del filtrerare som fångar upp de finare födopartiklarna som kommer drivande med strömmen. Till de viktiga filtrerarna i bäckar och åar hör de frilevande nattsländelarverna som spinner små fångstnät som fäster dessa nät på underlaget längs botten. I näten fastnar små födopartiklar och näten äts sedan upp av larverna. I de bredaste partierna nedströms mot havet är strömmen svag och vegetation som träd och buskar saknas ofta längs kanterna. Där lever till stor del filtrerare i form av fjädermygglarver som lever i de avsatta sedimenten. I denna del lever även en stor del djurplankton och predatorer.


Dagsländelarv (Ephemeroptera). Känns lätt igen med de tre stjärtspröten. Lever av organiskt material i vattnet. Är känsliga för föroreningar i vattnet.



Bäcksländelarv (Plecoptera) har två spröt. Äter dött org. mtrl. och lever i strömmande vatten och i kantzonerna på sjöar.



Nattsländelarver (Trichoptera) är en mycket viktig grupp i åar och sjöar då de är viktiga i omsättningen av org. mtrl. Finns både frilevande som spinner fångstnät och de som bygger in sig i snygga hus av sandkorn och växtdelar. Stor födokälla för all fisk.


Genom att ta sig tid att läsa ett vatten kan man lista ut var födan finns för fisken. Men det finns platser som inte synliga. Det kan t.ex. vara områden med varierande botten av sand och grus där musslor kan bilda s.k. musselbankar. Det går alldeles utmärkt att kartlägga bottenförhållanden i sin fiskesjö genom att gå ut i vattnet under sommaren och gå längs botten. Om det är djupare kan man använda en åra från en båt och känna av botten eller genom att dragga botten m.h.a. ett spö och ett tungt sänke. Alla variationer i miljön är intressant för både dig och fisken. Tänk på detta och fråga dig vilken strategi fisken kan ha i ditt favoritvatten. Stämmer resonemanget kring fiskens föda för din hemliga vik?

Och så var det bilden överst. Det är en sötvattensmärla (Gammarus) som tillhör kräftdjuren. Det är en favoritföda för fisken. Blir stora, upp till 20 mm.