Mina drömmars karp

Hanna 11,9 Kg

Av: Carl-Johan Månsson

Efter en jobbig vandring längs ett skogshygge var jag äntligen framme vid min tänkta fiskeplats för natten. Det var en ogästvänlig plats, men samtidigt en charmerande halvö i mitt hemmavatten Färgsjön. På platsen hade det fångats stor karp tidigare men det var ett bra tag sedan sist. Kvällen innan hade jag gått runt sjön och lokaliserat ett par karpar runt halvön. De gick och kryssade i det halvmeter djupa vattnet och såg ut att trivas i den dyiga sjön. Det var första veckan i juni och hela sjön var klädd i försommarens växtlighet. Utrustningen började göras i ordning för natten. Två spön riggades. Ett med en method-feeder och ett med en alltför vanlig inline-rig. Som krokbete åkte två pop-up på. Jag valde väl synliga beten- en gul pineapple och en rosa av mer stinkande karaktär.

Ibland diskuterar man med likasinnade om vilka karpar man själv vill fånga. Det kan vara karpar som är särskilt vackra, stora, svårfångade eller speciella av någon annan anledning. I mitt fall har Hanna varit en sån karp. Hanna är en mycket vacker karp med dess stora fjäll utmed sidolinjen. Den har fångats flera gånger genom åren men jag har aldrig haft lyckan och turen på min sida.

Jag lade ut mina två beten. Platsen hade röjts en gång i tiden men nu hade den fått ge vika för växternas kraft. Betena placerades i ett par små gluggar i växtligheten. Jag sjönk ner i min stol utanför tältet med en kopp kaffe och en macka. Efter bara någon timme började det hända saker på metplatsen. Massor med bubblor steg till ytan och det började rulla karp över betena. Detta hade jag aldrig sett i sjön tidigare. Spänningen steg.

Mot skymningen blev myggen alltför vampyrliknande och jag beslöt att fortsätta min vilostund i tältet bakom det skyddande myggnätet. Jag låg och läste i Fiskejournalen som hade landat i brevlådan samma dag. Artikeln om rudorna i Ursjön intresserade mig. En sida om ett testat spö blev nästa artikel- ”De sitter rätt placerade så att linan aldrig når klingan när spöet går i båge”. Beeeeeeep. Beeeeeeeeep. Jag slängde undan tidningen och rusade ut ur tältet. Rullen surrade envist. En stor plog drog iväg längs vänsterkanten på halvön. Jag krokade och det massiva motståndet gick inte att ta miste på. Inget tvivel om att en stor karp hade tagit betet. Med ett tungt, segt motstånd kunde jag få in fisken i den väntande håven. Utvadad i sörjan av dy och med fiskens tyngd i håven hade jag mina misstankar. Då jag såg de stora fjällen efter fiskens sidor besannades mina förväntningar. Det var Hanna som låg i håven. En ananas boilie blev hennes fall denna gång. Karpen vägdes till 11,9 kg.
Äntligen! Mina drömmars karp.