Karprapport

Jag har genomfört en mindre litteraturstudie för att få svar på karpens art (ras)komplex och spridning: karpen tillhör karpsläktet och är närmast släkt med rudan och sutaren. Karp från Kina togs in till Sverige redan på 1500-talet av munkarna (Lindstedt 1912). Karpens utbredningsområde är från södra Sverige till Dalarna och finns mest utbredd i landskapen Skåne, Småland och Västergötland. Karpens tre olika varianter (Nordqvist 1922): Fjällkarp, som är den ursprungliga vilda formen är helt täckt med fjäll längs sidorna; Spegelkarp, en odlingsvariant med enstaka större fjäll längs sidorna samt Läderkarp som är odlad och helt saknar fjäll. Gemensamt för varianterna är att de har 2 par skäggtömmar. Munnens överbett visar att födan intas vid botten. Ögat är svagt gulfärgat. Den långa ryggfenan har 20-26 fenstrålar medan stjärtfenan är stor och kraftig och djupt utskuren i mitten. Analfenan är kort med 7-9 fenstrålar. Färgen på den kompakta kroppen är mörkt grå till ljust gulbrun och beror på vilket vattendrag den lever i (Lindstedt 1912). Det finns även olika kulturraser av karp (Nordqvist 1922). De vanligaste är: aischgründer- en högryggad fisk med förhållandet kroppshöjd:kroppslängd 1:2, galiziska rasen 1:2,6. Den bredryggade lausitska rasen som ligger mellan 1:2,6- 1:3. Den vilda och oförädlade karpen har förhållandet 1:3,01- 1:3,6. De är alltså de mest långsträckta. Till Sverige har importerats karp av galizisk och lausitsk ras.

Målsättningen med den här rapporten är att beskriva hur några av landets karpvatten ser ut samt historiken till karparnas förekomst i dessa vattendrag. Sjöarna och dess omgivningar har historiska värden. Rapporten är en liten dokumentation över dessa förhållanden. Vattendragen ligger i huvudsak runt Växjö i Kronobergs län, där det bedrivits storskalig karpodling sedan början av 1900-talet. Sveriges ”karpvagga” ligger med andra ord i Växjö-området (Södra Sveriges Fiskeriförening 1956). Jag diskuterar också karpens födoval, lek och vandringar i relation till sin utbredning i olika sjötyper.

Landskapet runt Växjö består av bördig jordbruksbygd. Marken och vattendragen är näringsrika och stora delar är täckta med jordbruksmark och blandskog. Hela detta område och dess sjöar finns beskriven i figur 2. Vattenkemiska- och hydrologiska data, samt kartdata på sjöarna har införskaffats genom Länsstyrelsen i Växjö. Efter studier av kartmaterial har fältarbete utförts i området och dess sjöar. Fältarbetet har inneburit att kontakter med lokala personer har knutits och intervjuer har ägt rum på aktuella platser. Uppgifter har antecknats och dokumenterats. Flera gamla odlingsplatser har besökts för att få en heltäckande bakgrundsbild till rapporten. Fotografiskt bildmaterial har tagits för att dokumentera arbetet. Vattenkemiska uppgifter är hämtade från sjöinventeringar i Kronobergs län där proverna tagits år 1993. Hydrologiska data är hämtade från: Länets sjöar- en sammanställning år 1992.

Fig. 2. Karta över projektets område och dess sjöar.

Den 13 feb. 1906 samlades i Alvesta (Södra Sveriges Fiskeriförening, 1956) några för fiskerinäringen i södra Sverige intresserade personer för att överlägga om lämpliga åtgärder för insjöfiskets framtid. Det blev starten för bildandet av Södra Sveriges Fiskeriförening. Enligt föreningens stadgar ägnade man sig åt i huvudsak tre uppgifter:

• Försöksverksamhet på fiskets och fiskodlingens område, alltså både inom insjöfisket och dammkulturen.
• Upplysningsverksamhet bland insjöfiskarna.
• Undervisningsverksamhet för fiskare och fiskeritjänstemän.

Första ordf. var landshövdingen von Oelreich. En av stiftarna och fiskeriskolans och försöksverksamhetens första föreståndare var fiskeriintendenten Dr Oscar Nordqvist. Den första frågan var att skaffa ett lämpligt försöksområde. Försöksstationen planerades att läggas i Aneboda i närheten av Lammhult. Mark arrenderades och anläggning av dammar påbörjades. Även vid Eriksdal i Malmöhus län byggdes en försöksstation upp för dammkultur. Sjöarna i Kronobergs län Lammen, Lygnen och Skärsjön arrenderades. Men av dessa sjöar var det endast i Lammen det kom att bedrivas något fiske.

Södra Sveriges Fiskeriförening registrerades 1909. I de antagna stadgarna angavs föreningens uppgifter vara:

• Att genom anställande av planmässiga fiske- och fiskodlingsförsök i arrenderade eller egna vattendrag utbilda rationella brukningsmetoder för insjö- och dammkultur.
• Att frambringa och sprida för södra Sveriges naturförhållanden lämpade, snabbväxande fiskraser.
• Att inrätta och underhålla en skola för utbildning av insjöfiskare och fiskodlare.
• Att genom skrifter och instruktörer på allt sätt befordra sötvattensfiskets utveckling.
• Att på sätt ske kan underlätta fiskens avsättning.

Föreningen ökade sitt insjöfiske genom att år 1911 arrendera Snogeholms- och Ellestasjöarna samt 1914 även Krageholmssjön och det s.k. Börringeområdets sjöar: Börringesjön, Klostersjön, Fjällfotasjön och Havgårdssjön, alla i Malmöhus län. Varje sjö hade sitt åtgärdsprogram. I Ellestasjön skulle åter den småväxta braxenstammen liksom gäddan successivt minskas och ersättas med gös och karp. I den vegetationsrika Klostersjön skulle inplanteringar av karp och sutare göras för att senare fiskas ut och exporteras.

Aneboda omfattade 1916 en dammareal på 42ha. Man hade inrättat 19 tillväxtdammar, 7 vinterdammar, 6 karplekdammar och 8 försöksdammar. I nära anslutning till dammfiskodlingen har föreningen bedrivit fiskodling i flera av de av de tappningsbara sjöar som finnes i Kronobergs län, bl.a. Drettingesjön, Hökasjön, Örsjön och Kroppsjön m.fl. Sjöarna dämdes upp på våren. 2 eller 3-somrig karp sattes ut och sjön fiskades ut samma eller nästkommande höst genom att sjön tappades.

Drettingesjön tappades på vattnet år 1888. Man grävde en kanal genom hela sjön. Det arbetet pågick under 6 år fram till 1894 då kanalen var klar. Man bildade ett aktiebolag: Drettinge sjötappningsbolag. Meningen var att det skulle växa hö för att utfordra alla djuren på sjöbotten. Det växte ej så bra på marken för att botten var av ren dy. Man brukade höslåttern fram till år 1938. Man fyllde så åter sjön med vatten och arrenderade ut fiskerätten till Södra Sveriges Fiskeriförening i Aneboda. Föreningen satte in karp och sutare i stora mängder som fick växa på sig i 5 år innan man fiskade ut vattnet första gången. Senare fiskades sjön ut varannan höst. Det visades vara mycket gynnsamt för fisken då det var mycket gott om föda. 1943 fiskades sjön ut för första gången genom tappning av vattnet till sjön Örken. Sista utfiskningen gjordes år 1959. En utfiskning tog totalt ca 2 veckor att utföra. Det gick till så att man torrlade sjön och i kanalen som var kvar lades ryssjor (Södra Sveriges Fiskeriförening). Man hade en utfiskningsplats i ån ner mot sjön Örken (a). Här håvades många av de fiskar som följde med strömmen då sjön tappades. Här finns ännu idag stensatta dämmen för att underlätta utfiskningen. Sista tappningen var på hösten 1959. Det fångades under en utfiskning om 2 veckor ca:
1050 kg sutare på vardera 1-1,3 kg/st
630 kg karp på vardera 1-3 kg/st
222 kg gädda på vardera 1-5 kg/st
253 kg abborre på vardera 0,2-1,2 kg/st
Karparna gick till export till Tyskland där de såldes som matfisk. Bönderna som arrenderade ut sjön fick mycket lågt betalningsarrende. År 1960 upphörde arrendet och man beslöt att använda sjön som sportfiskevatten och sälja fiskekort. Detta för att kunna erbjuda en fin rekreation (ref: Göte Karlsson, Björka).

Bild 1. Näckrosbälte i Drättingesjön.

Här i hittades för 2 år sedan 2 döda karpar (Tage Joelsson, Braås). De hittades intill stranden och vägde uppskattningsvis 8-10 kg. Trolig dödsorsak var åldersskäl. Det fångades även en fjällkarp i sjön på nät år 2001 (bild 2). Den karpen vägde 11 kg (Smålandsposten, 6 sept. 2001). De karpar som finns i sjön härstammar från den omfattande utfiskningen som skedde i Drettingesjön år 1938- 59. Många vandrade eller rymde till Örken då vattendraget emellan sjöarna är av ringa avstånd och relativt stort- ca 4-5 m brett. Många karpar smet nog undan håvar och ryssjor på väg till sitt nya vatten.

Bild 2. 11 kilos fjällkarp som fångades på nät i Örken 2001.

En karpodling har varit verksam på Eknaholm intill Helgasjöns norra del (b) (Ove Sten, Eknaholm). Ett område på ca 1 hektar dammodling som Johannes Samuelsson lät gräva på sin ägda mark. Här såldes fisken till Tyskland. Detta var under en kort period under 1920-talet.

Även i Helgasjön har det fångats karp. Det har varit i redskap och kan härstamma från denna odling. Odlingen på Eknaholm låg nära sjön. Ett system av dammar hade uppförts genom en bäck som rinner igenom. Eftersom fallhöjden var så liten användes en elektrisk vattenpump för att pumpa in vatten i dammarna från sjön via bäcken.

Bild 3. En grund vik i Helgasjön fylld med kolvass. –En lämplig karplokal.

Stråken är känd som ett vatten att innehålla stor karp. Hur stort beståndet är, är omöjligt att veta. Det fångas i alla fall regelbundet stor karp på spö i sjön. Fångsterna har ägt rum i den mer lämplig för karp norra delen. I Aneboda (c) intill Stråkens norra delar har det odlats karp sedan år 1906. Det var Södra Sveriges Fiskeriförening som startade upp denna verksamhet. Många av de karpar som simmar i Stråken härstammar från odlingen. Både mindre unga fiskar och större äldre odlingsfiskar har fångats. Hela odlingssystemet i Aneboda har förbindelser med Stråken via flera bäckar och åar. Beståndet av karp i sjön är troligen ganska stort.

Bild 4. I Stråkens norra del som har många öar är vattnet grunt och växtligheten rik.
I detta vatten simmar många stora karpar.

Området runt sjön Salen har mycket gamla anor från odling av karp. På Oby säteri utanför Vislanda(e) intill sjön Salen var Mac Otto Washington Key godsägare mellan åren 1890-1905. Han gjorde sig känd i bygden genom den mångfald av dammar han anlade för karpodlingar (Malmros,Oby Säteri). 6 st dammar finnes kvar av den gamla odlingen på Oby Säteri. Ingen karp finns kvar i dessa. Även längre upp mot Vislanda finnes rester kvar från forna dammkultur. Flera grävda dammvallar syns vid Hesslemon norr om Vislanda(d). Detta visar på en betydande storlek då området runt dessa vallar är flera ha. Vid ett tillfälle brast så vallarna vid Hesslemon efter mycket kraftiga regnoväder runt år 1910(Bertil Petersson, Vislanda). Karparna flydde med det starka vattenflöde och spreds vidare till Kojtasjön och Mellansjön. Efter dessa båda sjöar rinner vattnet ut i Salen. Det har fångats karp i redskap i Mellansjön för ca 5 år sedan(Bertil Petersson, Vislanda). Även i sjön Salen har det fångats mycket stor karp. Anders Forsberg då hemmahörande i Växjö har anmält flera stora karpar i början av 80-talet från Salen med vikttopp på drygt 15 kg.

Bild 5. En strandkant från Salen.
Platsen har växtlighet i form av bladvass och en varierande bottenstruktur som innehåller mycket föda.

Sker det någon reproduktion av karpyngel i dessa vatten? Troligen finns det karpar som leker men någon avkomma verkar det inte bli. Några rapporter om småkarp i dessa sjöar finns inte. Ett yngel ska vara minst 10 cm för att klara en vinter i detta område. Storleken hos fisken innan invintringen verkar viktig och detta påverkas indirekt av när i tiden Karpen leker. I detta område sker vanligen leken i början av juni. Om konkurrensen är stor i vattnet får ynglen svårt att hitta sin viktigaste födokälla zooplankton som kanske till stor del redan konsumerats av övriga fiskarter. Förutsättningarna är således bäst när leken äger rum tidigt på året och då näringsmängden i vattnet är som störst. Konkurrensen från övriga arter bör vara låg (Aneboda Aqua service). En kombination av dessa faktorer som hög konkurrens, låg vattentemperatur, sen lek på året och sträng vinter gör att ynglen inte klarar sig (Aneboda Aqua service). Det kan också vara så att många föräldrafiskar är gamla och har låg fekunditet. Detta innebär att problem för avkomman att överleva. Kanske har några reproduktioner i vissa sjöar lyckats längre tillbaka i tiden då lekfiskarna var yngre och starkare. I litteraturen redovisas det att karpens lektid i södra Sverige vanligen är i slutet av maj eller början av juni när vattnet nått en temperatur av 20-22 grader C (Lindstedt 1912). Hannarna blir könsmogna vid 2 års ålder medan en hona blir könsmogen efter först 4-5 år (Aneboda Aqua service). Den leker över fast gräsbevuxen botten där djupet ej överstiger 50 cm (Lindstedt 1912). Under leken ser man fisken tumla om varandra i det grunda vattnet och rommen, stora som knappnålshuvuden fastnar på grässtråna. De kläcks efter 3-6 dagar (Lindstedt 1912). Ynglen som är temperaturkänsliga klarar ofta inte i vilt tillstånd den första vintern i svenska sjöar. För att klara sig behöver de vara ca 10 cm i längd (Aneboda Aqua service). Det finns trots detta exempel på flera sydsvenska mindre dammar där reproduktionen fungerar. I dammodlingar sägs flera faktorer avgöra om ynglen ska klara sig, t.ex. vattentemperatur, näringsgrad, födomängd i vattnet, avsaknad av andra fiskarter, god syretillförsel samt varma källflöden. Karp kan lättast könsbestämas runt lektiden. Detta p.g.a. könsöppningens utseende. Hos honan blir den rund, uppsvälld och något rödaktig. Hos hanen löper den därimot tydligt ut i en smalare springa och mjölke kan synas i öppningen. Honan blir oftast mer uppsvälld om buken än hanen då rommen utvecklas. Hanen får små lekvårtor runt huvud och gällock.

En viktig fråga som jag ställt mig är i vilka vattendragstyper som karparna trivs i? Egentligen trivs de nog väldigt bra i samtliga de upptagna sjöarna. De har gott om föda i grunda vikar med hög växtlighet som återfinns i alla mina undersökta vattendrag. Det är generellt ganska stora sjöar där karpen hittar olika födonischer vid olika tidpunkter på året. Karpen verkar trivas bättre i en födorik eutrof sjö än en oligotrof. Vattendraget ska alltså vara näringsrikt och hålla ett pH-värde över 6 med grundområden där växtlighet i form av näckrosor, nate, kolvass och kaveldun finns. Botten ska vara oregelbunden och vara av dy och grusbotten. Vattnet ska inte ligga för skuggigt utan till stora delar vara solbelyst för att värmas upp på ett bra sätt. God genomströmning och syresättning av vattnet är viktigt (Lindstedt 1912). Mina vattenkemiska data (se tabell 1) visar också att näringshalten i vattnet oftast är hög. Med vattenkemiska parametrar som kvävehalt, fosforhalt och siktdjup (tabell 2) kan man utläsa att dessa sjöar är mesotrofa eller eutrofa vilket ger goda förutsättningar för karpens trivsel. Sjöarnas pH-värden är stabila med bra tillväxt för karparna som följd (tabell 3). Sjöarnas stora fysiska variation i djup, bottenstruktur och vegetation gynnar karpen. Sjöarna ligger i ett varierande landskap som ger dessa förutsättningar. För ett bra karpvatten måste alla dessa faktorer samverka. De har lämnats ifred efter att odlingarna har upphört och med ringa fisketryck har de kunnat växa helt ostört. Helt klart är att samtliga vatten har förutsättningar som gör att karparna kan växa sig riktigt stora.

Karpen är allätare av smådjur som insekter, kräftdjur, maskar och snäckor (Nordqvist 1922). Den äter både fritt simmande, bottenkrypande och växtlevande smådjur.

Fig. 1. Franska forskningar på vad 1398 st karpar från olika sjöar hade ätit (Esox, 1995).
Den föda flest karpar hade ätit av var fjädermygglarver som nästan 80% av fiskarna hade i magen.

Karpens rikliga intag av växtdelar intas troligen med övriga födan då de äter botteninsekter. I svenska vatten hittar karpen den föda som visas i figur 1. Karpens födointag vid låga vattentemperaturer under 14 grader är mycket begränsad. Vid 14-16 grader äter den rikligt för att vid vattentemperaturer mellan 20-25 grader äta maximalt för att också nå bästa tillväxt (Lindstedt 1912). Karpen som är en tålig fisk accepterar syrehalter ner mot 1mg/l (Aneboda Aqua service). Den går i dvalliknande tillstånd under vintermånaderna, då den sparar energi. Karpen klarar sig bra i vatten under konkurrens av andra arter. Den nyttjar flera födonischer som ingen annan art specialiserat sig på. Det kan vara kraftig föda i form av t.ex. sjömusslor. Andra karpfiskar som braxen och sutare konkurrerar till viss del om samma föda. Tillväxten för karpen i ett produktivt sydsvenskt vatten ligger ofta på ca. 1 kg per år. Den bästa tillväxten sker mellan 1-3 kg och upp till 10 kg växer den mer eller mindre konstant. Därefter trappas tillväxten av något för att i vissa fall stanna på 12-13 kg. Karpen kan bli upp till 100 år gammal men i detta projektområde med dess geografiska läge och dess vintrar tros den kunna leva åtminstone i 50 år (Aneboda Aqua service). Som svenskt sportfiskerekord står en spegelkarp på 19,3 kg. Den fångades 1993 i Store Damm vid Gustavsborg, Perstorp i Skåne. Fångstmannen var Johan Wendt och betet var boilies.

Hur ser det ut med populationstätheten i sjöarna? Om man tittar på omfattningen av gamla odlingar och när dessa bedrevs kan man ändå bara spekulera men detta ger i alla fall en underlagsfaktor. Sjön Stråken med den intilliggande odlingen i Aneboda får säkerligen nya invånare även i framtiden. Här är populationerna säkert ganska stora. Vid Salen har det varit flera odlingar där karparna spridit sig. Idag är det länge sedan och många karpar har säkert försvunnit p.g.a. deras höga ålder. I Drättingesjön borde det finnas kvar en hel del karp med tanke på den mycket omfattande verksamheten som bedrevs där. Hur många som klarade sig undan håvar och redskap och rymde ner till Örkens vatten vet man inte.

Hur ser framtiden ut för dessa vatten? Knappast ljus med tanke på karparnas ålder och så är det i alla dessa gamla ”odlingsvatten”. Bestånden minskar hela tiden. Utsättning av ny karp skulle kunna göras i vissa sjöar. Drättingesjön skulle kunna bli ett utmärkt vatten för nya invånare och därigenom en ny karpfiskelokal. Med sina 140 ha skulle det räcka med 200 kilosfiskar för att få ett fiskbart bestånd. En investering på ca 20.000 kr och ett vatten för framtiden skulle skapas. Vad gäller karpmete i dessa sjöar håller alla bestånd för att ha chansen till att få karp. Denna säsongen har det t.ex. fångats flera karpar runt 10 kilo i Stråken. Ett positivt tecken som visar att dessa vatten är värda att satsa på.. Skulle det fiskas mer i Drättingesjön och Örken skulle säkert stor karp fångas även där. Problemet är att lokalisera dessa karpar och mäska in dem. För detta krävs ofta stora mängder beten och mäskning under lång period. Helt klart är att överraskningar finns att vänta.
Svenska karpklubben har en ljus framtid till mötes. Det har skapats massor med nya karpvatten av klubbar och aldrig har det funnits så många karpmetare i Sverige som idag. De äldre fanatikerna har blandats med yngre metare som hakar på karptrenden. Hoppas bara att mystiken och det väldigt speciella med karpmetet kvarstår även i framtiden och inte exploateras. Här har SKK en viktig roll att förmedla. Inte minst till nya karpmetare och ungdomar. Att provfiska dessa sjöar med mete efter karpen är nog den enda gångbara metoden att kartlägga bestånden. I dessa stora sjöar är det ett mycket stort projekt som skulle ta flera säsonger. Men någon omöjlighet är det definitivt inte.

Karpen vandrar mycket i vattnen då återfångster efter tidigare utsättningar visat att de spridits i vattensystemen (Aneboda Aqua service). Om detta vandringsmönster är riktade födosök är oklart. Det man vet och förutsätter vid en karputsättning är att det ska vara ett slutet vatten utan vandringsvägar. Finns fria vattenvägar att vandra i så rekommenderas installation av fasta galleranordningar som hindrar spridning av fisken. I och med att dessa sjöar ingår i samma vattensystem har så karpen kunnat sprida sig. Karpen finns säkerligen spridd i samtliga sjöar i systemet inkl. vissa å-partier. Det som hindrar spridningen idag är alla dammregleringar i systemet som finnes på en mängd platser.

Nya karplokaler från svunnen tid kommer att upptäckas och nya skapas hela tiden med utsättningar som görs. Att få ta del av denna historik har givit mig otroligt mycket nya kunskaper som jag hoppas kunna förmedla lite genom denna skrift. Man har kommit ytterligare ett steg i det fantastiska intresset runt karpen. Numera tittar man inte enbart efter lämpliga karpvatten när man är ute i naturen utan även efter rester av gamla dammvallar som härstammar från en svunnen dammkultur.

De olika fiskevårdsområdenas kontaktpersoner har varit till stor hjälp för fältarbetet. Leif Karlsson, Växjö. Tommy Sandh, Moheda. Göran Johansson, Braås. Tack till Roger Jonsson på Aneboda Aqua service som svarat på frågor. Mycket tack till de personerna vilka ställt upp med information och visning av gamla odlingsplatser och vatten. Göte Karlsson, Björka, Braås. Ove Sten, Eknaholm, Rottne. Jan Thuné och Malmros på Oby Säteri. Bertil Petersson, Vislanda.